martina in action

I dag tog jag mod till mig och lämnade det paralella universumet campus för att se vad staden växjö har att erbjuda. Mitt mission för dagen var en klänning till vår första sittning som inträffar på lördag. Tyvärr så har det regnat nästan hela dagen och jag tänkte cykla för det ska bara vara ca 10 min enligt de som vet. Efter att ha suttit och väntat ut regnet som var en väldigt värdig motståndare så slutade det. Jag tog min fina enväxlade cykel och begav mig emot city. Det var inte särskillt stort men allt som man önskar fanns där. Alla kjedor och bra klädmärken. Hittade en perfekt klänning på VILA, som nu mer är mitt och många andras favorit märke. Inte särskilt dyr var den heller 399 och 95. Drog kortet och hoppades på det bästa och det gick =)

Så här ser den ut min klänning!

                                                         





Nu är det bara 18 timmar kvar tills jag börjar! Whiiii!

Väl framkommen och installerad i studentrummet så går inte tiden riktigt så fort som man kunde hoppas att den skulle göra. Det känns som att varje timme är som en dag och varje dag som en vecka. Jag kan inte längta mer tror jag för att få börja nu. I dag är det tisdag och bara 2 dagar kvar, det känns skönt. Har träffat 4 av 5 på min korridor,  so far so good. Bara tjejer än, och kanske blir det så att det bara blir tjejer. En utbytesstudent från tyskland (ingen kines Isabell, och absolut inte 2 =) ). Det är ju jättebra att hon är från tyskland för då kan ju hon prata tyska med mig så jag kan hålla det lite lagomt levande.

De andra som bor på min korridor började redan i går med sin nollning och har mellanlandning här på eftermiddagarna och berättar allt kul de gör. Jag blir ju sååå avundsjuk och ännu mer taggad på att börja och lite less för att det inte är torsdag NU!!! Jag vill börja!

Så nu kan man ju undra vad jag gör på dagarna. Svaret på den frågan är ganska lätt, inte så mycket. Ungefär lika mycket som jag har gjort hela sommaren. Men i går skulle jag vara duktig och tvätta lite. Bokade mig en tid och bar min tvätt dit. Laddade maskinerna och trodde att det skulle gå som på räls, men ack så fel jag hade. Det funkade inte. Jag försökte och försökte men visste inte vad jag skulle göra. Och ingen var hemma så jag kunde inte fråga om hjälp. Så det var bara att ta tillbaka lorttvätten och sleva tillbaka tvättmedlet. I dag spottade jag i nävarna och gav mig på mount everest igen (ja tvättmaskinen kändes verkligen som det just då) å det gick helt smärtfritt. Har ingen aning om vad jag gjorde annorlunda men något måste det ha varit för det fungerade helt felfritt.

Skulle även ta tag i att montera mitt nya cykellyse. Det måste man ju enligt sveriges rikes lag ha på sin cykel. Jag packade upp lyset och såg till min förvåning att instruktionen bara fanns på finska. Som tur var fanns det bilder så det såg inte så svårt ut. Men det behövdes batterier så jag gick över tilll ica för att köpa sånna batterier jag behövde trodde jag. Väl hemkommen så passade de inte. Får man lämna tillbaka batterier som man brytit förpackningen på? Antagligen inte. Så min cykel är fortfarande lyseslös!

Lägger in några bilder på mitt fina rum!

Några onsdagar sedan spenderade jag tillsammans med min mor på funäsdalens gator på fjällmarknad. Ja man kan sätt fjäll framför alla ord så låter det lite festligare och mer exotiskt. Marknaden är kanske inte riktigt vad den en gång varit men ändå helt okej. Det enligt mig roligaste på hela dagen var denna skylt som man kunde skåda vid ett stånd.


Man kan behöva läsa det flera gånger för att förstå det rologa i det. Det är ett visst stavfel eller ja överivrighet kanske passar bättre. De stackars PRO-medlemmarna har blivit så ivriga när de skrivit att de helt enkelt skenade iväg och skrev ett ER för mycket. Det är så komiskt samtidigt som det gör så ont i hjärtat. De vill så väl och så gärna men det blir ändå så fel! På andra sidan tombolan stod det 3 små damer och försökte sälja lotter men en högvinst som bestod av en virkad duk! Jag köpte inga lotter!