Grænsen mellan sen kvæll och tidig morgon, vart går den?
Synsk eller bara paranoid?
Det ær som sagt min tredje natt denna vecka och det har børjat hænda konstiga saker. Eller i går iaf. Jag tror mig se spøken hela tiden. Och då menar jag inte laban eller personer med lakan øver sig. Næ det ær mer som att ett vittljus bara skymtar førbi bakom ett hørn, speglas i ett fønster och så. Det ær lite obehagligt och samtidigt lite underhållande. Så min fråga ær nu har jag gått och utvecklat en synskhet? Det vore det intressanta svaret som ajg skulle kunna bygga på lite mer. Men den mer logiska førklaringen ær att jag inte kan sova så att jag ær helt slut och att min hjærna helt enkelt blivit æplemos och att jag tycker att det ær lite obehagligt att vara vaken hær på nætterna. Jag ær alltså så slut i hjærnan att jag har børjat hallucinera! Billig drog men inget att rekommendera.
Jag vet att jag skriver otroligt mycket om hur mycket eller lite jag/vi sover. Men det ær verkligen en stor del i våra liv just nu. Då sømn ær en bristvara spenderar vi desto mer tid på att prata om just HUR bristande den ær. Som nu nær jag jobbar natt slutar jag 8 somnar vid 8.30-9.00. Førut har jag då kunnat sova utan problem till 14-15, emn icke nu. Nu slår jag upp øgonen 11 och kan inte somna om. 11! Efter 2-3 timmars sømn kænner jag att jag vill kliva upp. Hur sjukt ær inte det? Sen sover jag mellan 19 och 22.30 så i det hela får jag juændå ihop 5-6 timmar per dygn. Jag och Maria blir nu førtiden nøjda nær vi har chansen att sova mer æn 5 timmar, då kænns det som lyx! Før bara några månader sedan hade jag varit død med allt udner 8.5 timmar/natt. Man kan læra sig allt, till coh med att sova lite!
Ærlighet varar længst?!?!
Snart får jag sova efter att ha varit vaken i 24 timmar och jobbat 14.5. Eftersom jag nyss tyckte att man skulle ljuga så ska jag sæga att jga har aldrig varit piggare ær inte ett dugg trøtt!
Guttar, öl och rock n' roll
Helgen är nu över och vi börjar redan ladda för nästa. Vi kom hit i tron om att vi inte skulle gå ut så mycket, vilket skämt! Känner vi inte oss själva? Vet vi inte vilka vi är? Ibland verkar självkunskapen vara bristande. Vi går ut ofta och hårt. Men det är ju det vi är skapta för, tydligen.
I går jobbade Maria natt så hon höll sig helt på mattan. Själv jobbade jag bara frukost och Elin hade ledig helg och drog en två dagars. Varför skulle jag då inte följa med ut på lördagen? Det finns inget som talar för att INTE följa med och mycket som talar för att följa. Så självklart följde jag med. Vi började på Nor sen gick de andra på Nabon men jag kände inte riktigt för det och stannade på Nor och pratade med min käre vän Rune i baren. De andra kom sen tillbaka och vi drack öl, dansade och blev raggade på. Efter en allt för kort tid gick Elin hem och jag blev lämnad med hennes vänninas vännina. En spritglad kvinna i 45-50 årsåldern. Kul sällskap! Hon gav mig sitt VISA-kort och sa att jag skulle hålla reda på. Gissa vad som låg i min ficka i morse när jag vaknade? Jo ett VISA-kort som inte är mitt. Ska fixa det nu, så den glada kvinnan får det tillbaka!
We live our dream
Hemkommen efter ännu en underbar dag i backen! Kan det bli bättre än så här livet? Det är ju helt underbart! Plus att jag i dag har köpt ett par nya skidor, skit snygga och riktigt härliga att åka på! Efter jobbet i morse traskade två svenska tjejer till Oppdalbanken och en av de två tog ut en ansenlig summa oljedollars för att sen bege sig till Inter Sport. Där fick de hjälp av en glad norsk gutt som var trevlig och väldigt hjälpsam. Typ den bästa expediten de träffat. En halv timme senare var de på väg upp i backen.En av de båda jenterna med ett leende större en Jimmy Carreys. Lyckan var total när de första skären togs i snö som var perfekt.
Det kan låta som att allt här i Oppdal är en dans på rosor men så är inte fallet, men 99 % av tiden är lyckan total. We really live our dream! Å det är så skönt att vi är här pch att vi är här tillsammans och att vi känner lika! Nothing can bring us down!
Om nån händelsevis har glömt hur vi ser ut och ett till bevis på att vi inte är normala!
De vita är mina och de andra Marias. Välkommen till säsongare, skidor och pjöxor i duschen, hahaha!
10 vurpur senare
Blev jag tappad i golvet som liten?
Nu till en helt annan sak: Norska namn! Hur tänker våra stackars grannar i väst när de döper sina barn? Med tanke på deras fula namn så borde norge ha den högsta själmordsprocenten. Nä så illa är deI t inte och om det är nån norsk som läser detta, Snälla ta inte illa upp, men det är sååå roligt! I fredags när vi var ut stod vi och pratade lite med vakten som jobbade. Kom då på att vi inte visste vad han hette så vi frågade vad han hette. Denne snälla man tänkte då skämta till det lite och sa att han hette Nils-Jörgen. Okej okej, inte det snyggaste namnet men inte sååå hemskt så att vi reagerade. Vakten började då gapskratta och sa att han skämtat och inte alls hette Nils-Jörgen utan Per-Håkon. Please tell us, what's the difference? Om man ska skämta om namn måste man ju dra till med något ordentligt typ Odd-Ivar, Ruth-Ewa eller nått i stil med det. Har nu slutat förvånas över deras namn, men vaknar lycklig varje dag för att jag inte är född i norge och för att jag bara heter Martina.
Lägger in lite bilder från helgen!
Utbränd?
Jag har länge förundrats och undrat över det moderna fenomenet utbrändhet, eller som man också säger, gå in i väggen. Jag har länge ansett att det är ett uttryck som arbetsskygga gömmer sig bakom för att slippa jobba. Jag ber nu om ursäkt för att jag har tänkt på detta sätt. Jag har själv fått symptom som jag nog vill lägga till kategorin utbränd light. Jag har sen i fredags sovit max 15 timmar och jobbat minst 50 timmar. Jag har alltså överskridit gränsen för en fulltidsarbetsvecka på en helg. Symptomen jag har upplevt är okänsla, jag har inga känslor kvar. Jag vet inte när jag är hungrig, inte när jag är mätt. Känner inte om jag är trött eller pigg. Jag vet inte längre om jag mår bra eller om jag mår dåligt. När folk frågor hur är det? Så vet jag inte. Det är ínte det att jag inte orrkar eller vill känna efter. Tro mig jag känner efter, men jag VET inte. Jag känner ingenting. Jag kan heller inte sova fast jag är helt slut. Det kryper i skinnet på mig. Känner mig som ett barn som är rädd för att sova. Men jag är inte rädd, jag vill inget hellre än att sova. Jag tror fullt ut på att det kan vara det första tecknet för att man är på väg rakt in i väggen med huvudet först. Men som tur är har jag kanske ledigt på söndag. Så på lördag blir det först after ski sen en utgång. Äntligen ska vi få shota i baren, svänga våra lurviga och må som om vi ätit en möglig ren på söndag. Can't wait!
MYT: Norskar kan inte låta arga
Sanning: Norskar kan vara så sjukt otrevliga och kan verkligen skälla på en och få en riktigt illa till mods. Något jag har fått uppleva dessa två nätter som nattvakt. Det har varit fredag och lördag med öppen nattklubb. Hotellet verkar ha väggar tunna som papper och ljudisoleringen lika med noll. Det har dunkat i hotellet hela natten och de sovande gästerna har inte varit allt för nöjda. Fick ett högst otrevligt telefonsamtal från en gäst, som hotade att göra ett helvete för MIG om jag inte fick stopp på musiken. Helt seriöst, tror han att det är rimligt att en nattvakt kan stänga en full nattklubb? Skulle inte tro det. Men han kom aldrig ner och skällde på mig, vilket var tur. Men överlag så är folk väldigt väldigt trevliga här. Killar som tjejer, inga svenska surbrudar här inte. Alla blir så glada när de hör att man är svensk, och säger att vi 'r varmt välkomna hit och att de tycker bra om svenskar.
04.49....piiip, 3 timmar kvar
Äntligen kan jag skillnaden mellan skogsbana och off pist
Jag har i många många år haft lite svårt att skilja på skogsbana och offpiståkning. Men efter idag så vet jag skillnaden. Det känns som en lättnad att jag kommit underfund med detta själv och slipper ställa den dumma frågan till nån och skämmas. Jag tänkte nu förmedla min nyvunna kunskap till min omvärld. En skogsbana går i skogen och är en bana som alla åker på. Alltså blir den uppkörd och man ser vart man ska åka. Åker man däremot off pist så åker man fritt där det finns snö och helst inte så mycket skog. En mycfket rolig syssla. Och ni kan vara lugna, lavinfaran var låg och vi åkte inte i några riskområden.
Lite ögongodis
Bästa gänget hökarängen
I morgon blir det frukost servering och upplärning av Maria. Men jag är ju såå pedagogisk så det ska nog gå bra =) Lite skidåkning i morgon också hoppas jag!
Back on track
Befinner mig i metropolen Oppdal. Ett trevligt samhälle i mitten av grannlandet i väst, Norge. Jag är här och jobbar på det mytsombundna Hotell Nor. Anledningen till detta är att min kusin Elin, jobbar här och har fixat ett jobb åt mig. Med mig på detta äventyr har jag min kära vän och kollega Maria. Jaja nog om det!
Jag har kommit på mig själv flera dagar i rad, när jag har jobbat på frukosten och är trött, med att frenetiskt blinka. Vad är detta? Har jag vid snart 22 års ålder utvecklats ticks? (stavas det så?) Det är högst obehagligt att komma på sig själv att ofrivilligt blinka hårt och länge och dessutom höja ofrivilligt på ögonbrynen och liksom försöka räta ut ögonen. Vad ska jag göra? Är det nån med liknanade problem så hör gärna av er hur jag ska kunna ta bort detta tiks?
Här på hotellet jobbar det även andra personer, som är trevliga och mindre trevliga. I receptionen har vi Marit, Ingrid och Gry. Som vaktmästare Marius, en stor man runt 50. En rolig typ när han är på det humöret med blir väldigt irriterad när saker går sönder. Vad är hans jobb om inte att laga saker? Marit och Ingrid är 2 glada damer som vi kommer bra överens med och som är mycket trevliga. Sen har vi Gry. Ja vad ska man säga om henne? En klimakterietant som tar alla chanser hon får för att sätta oss på plats. Hon refererar gärna och ofta oss som de SVENSKA frukost/nattvakterna. Varför det är så viktigt att vi är svenskar vet jag inte. Men men vi vet ju varför hon är så sur. Hon har ingen man...
Om ni har glömt hur jag ser ut!